Ja, precis så känns det. Jag försöker så gott jag kan, jag vill kunna men ändå så går det inte alltid. Jag känner mig så oförmögen att göra nånting åt det. Varför jag som så gärna vill? Det märks av omgivningen att jag inte kan. Det kändes så tungt att höra det fast jag egentligen redan visste om det. Jag ska försöka ett steg till. Jag vill inte ge mig, jag vägrar att ge upp det. Jag behöver det! Jag hoppas att jag kan få hjälp att klara det bättre. Jag hoppas jag kan lära mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar