Skulle åka tåg till stallet idag. Det är en station, det är bara det att jag hoppade på ett snabbtåg till lund, vilket ledde till att jag åkte långt förbi dit jag skulle. Så tog över en timme att åka dit istället för som max 5 minuter. Det var lite surt. Men har man inte huvudet med sig, så har man inte. Hem tog jag iaf bilen.
Jobbinterjuverna...
Den första tackade jag nej till. Den var alltid 12 timmars pass, då man inte fick lämna pojken ensam en sekund. 8 till 8. Han hade epileptiska anfall varje dag. Och både dagarna och nätterna, så det hade jag inte ork med.
Den andra såg däremot mkt bättre ut. Hoppas bara att hon tyckte jag passar. Vi får väl se om hon hör av sig. :)
Den pojken hade down syndrom, men kunde ju springa och gå. Han hade däremot problem med talet och andningen. Men han verkade, av mamman, som en väldigt rolig grabb som tycker om att göra saker.
Nu ska jag gå och få hjälp med min cykel som är punka på.